Vi har en högt älskad treåring. Mhm.
Han har ett högst oälskat humör vissa tider på dagen.
Om det humöret slår till kan scenen se ut ungefär så här:
Mamman: Viktor, vi skall borsta tänderna. Dags att komma.
Viktor (från sitt rum): *avgrundsvrål* neeeeej! Jag kan inte gåååå! Jag har inte stora fötter och jag är liiiiten!
Mamman: kryp då....
Viktor: näe, det går inte heller *skriker*
Mamman: kanske hjälper det om du får hålla mig i handen?
Viktor: nä, jag har bara fötter. Jag är ett djur.
Mamman, desperat eftersom klockan går: men djuren har ju också tandtroll, kom nu!
Viktor:*avgrundsvrål*
Mamman: *ger efter och hämtar barnet* nu skall jag borsta tänderna på dig och sedan skall vi gå till förskolan.
Viktor: * säger inget, ser aningen sur ut,gapar snällt och går därefter mot hallen*
Mamman: ???
Humörsvängning? Varför sätta sig på tvären från start?
Barn! Gotta love 'em.
